Lammöron och hjorthorn som matchar varandra

Nu är det oktober, och jag har inte skrivit något sedan april. Så kan det gå. Jag lägger upp bilder av saker jag stickar på Instagram i alla fall, där heter jag vadhonskapat.
Jag har i alla fall stickat, inte jättemycket men en del. Jag har massor av saker som jag inte har fotograferat och skrivit om sedan typ ett år tillbaka, men jag väljer att skriva om det näst senaste jag gjort istället, eftersom jag har bra bilder på det.

Det är mina barns kusin som fyllt ett år och önskade sig en mössa, antingen en gullig mössa med öron eller någonting gammeldags och traditionellt. Jag har bestämt mig för att köpa så lite garn som möjligt i år, så jag tittade på vad jag hade i mjuka och mysiga garner och det var en del vitt, så det fick bli en Lamb Bonnet av Jenny Gordy i Sandnes Duo.

Mönstret var trevligt att sticka och lätt att följa, och blev väldigt bra. Garnet har jag stickat en tröja i tidigare, och det är mjukt med en ylle-känsla trots att det är bomull i det. Jag gillar att mössan går lite längre fram i pannan, jag brukar annars reta mig på att bebishättor inte gör det.

Jag stickade mössan i rekordfart, på typ två dagar, och då hade jag några dagar kvar innan fördelsedagen så jag lade upp till ett par vantar i ett annat vitt garn. Det var Antler Mittens av tincanknits, i ett nystan fonty Aubusson som jag köpte när vi var i Paris för tre år sedan.

Jag älskar verkligen att tincanknits skriver sina mönster i så många olika storlekar, från bebis till vuxen. De här blev kanske tyvärr snäppet för små, men det har mer att göra med att jag överkompenserade för min lösa stickfasthet än med något annat.

Det var ett enkelt och intuitivt flätmönster, även om jag tappade bort vilket varv jag var på några gånger. Just med flätor finns det faktiskt en poäng med att inte sticka runt utan göra vartannat varv med aviga maskor, för att man inte ska ta fel på vilket som är rätvarvet där flätan ska vara.