lördag 7 oktober 2017

Ännu mera vantar

Förra hösten satt jag utan vantar som vanligt (vart tar de egentligen vägen?). Jag bläddrade runt bland mina restgarner och såg att jag hade rätt mycket småsnuttar av Peer Gynt, som dessutom är lagom mjukt för att inte sticka barnen när man rör i dem.

Jag tittade i mina vantböcker och ville ha något mångfärgat och roligt, men allt mönstrat i många färger var ju för ett mycket tunnare garn än Peer Gynt. Till sist bestämde jag mig för att köra ändå, och göra om mönstret och så fick det bli som det blev.

Här på bilden ser det ut som om den ena vanten är mycket större än den andra, men det är något slags synvilla tror jag:



Jag kommer ju från Norrbotten från början, så jag tyckte att det skulle vara roligt att sticka Norrbottensvanten från Vantboken av Solveig Larsson. Fast jag höll mig inte alls till mönstret, utan satte motiven i en annan ordning, hoppade helt över några och gjorde en tumkil och en randig tumme.

Vanten gick långt upp på handleden så den skulle funka med min gravidjacka med trekvartsärmar.
Det var ett snabbt och roligt projekt, och något jag gärna gör igen i någon annan form nästa gång det fattas vantar.


1 kommentar:

  1. Jättefina! Jag stickade mitt allra första vantpar häromveckan. Rätt tjocka i isländsk ull till min man. Tänkte jag skulle haka på hemslöjdens dela vantar-projekt också för det var kul att sticka!

    SvaraRadera