fredag 26 augusti 2016

Mitt första riktiga stickmönster finns inte riktigt ännu

Till förra julen önskade sig min syster en cowl, en rejäl och varm en som man kan dra upp över huvudet. Jag hittade ett fint julrött garn (Sandnes Soft Alpakka) och ett spetsmönster som jag tyckte var fint, och så var det bara att börja sticka.



Jag blev väldigt nöjd och tänkte skriva upp mönstret, men det har inte blivit av ännu. Vid det här laget har jag förstås glömt bort det också, men jag borde kunna rekonstruera det utifrån den första cowlen.


Till helgen ska jag till Syfestivalen i Göteborg, och ett av målen med det ska nog vara att föröka min garnstash ännu lite mer (även om jag verkligen vet att jag inte borde) med ett garn som jag kan återskapa cowlen i.

Originalgarnet har slutat tillverkas, och jag är sugen på att testa i något ullgarn med lite bättre stickdefinition.


tisdag 23 augusti 2016

Vad gör jag nu då?

Det känns som om jag börjar få till det här med tjusiga Instagramfoton nu. När jag stickat färdigt min orangeröda Fiery Salsa Shawl till exempel, så lade jag upp den bredvid mina nyplockade tomater från balkongen och kände mig som Underbara Clara eller Maja från Husmorsskolan eller någon annan av experterna.


Min Summer Breeze Cardigan/Sommerbrisjakke är också färdigstickad. Nu är det bara det sega jobbet kvar, att fästa trådar, hitta knappar och sy i dem.
Så här såg den ut när jag hade ett par varv kvar:


Om jag avslutar ett projekt och inte har något annat på gång får jag lite ångest och har ingen aning om vad jag ska hitta på, så när koftan nästan var klar fick jag skynda mig att komma på något nytt. Jag kom i gång så bra att jag råkade börja med inte par ett och inte bara två utan tre nya projekt.

Det jag kommit längst på är de nya strumporna Längtan till Gotland av Pia Kammeborn, som precis hela Instagram stickar på just nu. Jag vill ju inte vara utanför (och så är de ju så fina också), så jag letade igenom mina sockgarner och hittade de perfekta resterna.

Sedan stickade jag rosorna upp och ner så jag har fått repa upp och göra om, men nu ska det nog bli rätt ändå. Min syster fick se dem och satte upp dem på sin mentala julklappsönskelista, så nu vet jag vad det ska bli av dem också.


Sedan grävde jag lite mer bland restgarnerna, för jag kom på att jag inte hade några vantar inför vintern. Eller nä, jag har ganska många vantar, men inte två stycken som passar ihop.

Det blev mina överblivna nystan Peer Gynt, som ska bli Norrbottensvanten av Solveig Larsson, en bandmönstrad vante.


Dessutom har jag stickat samma provlapp 40 000 miljarder gånger, till koftan Marion i Ullcentrums 3-trådiga garn. Min stickfasthet är helt sjuk i huvudet, faktiskt.

Koftan ska ha 17 maskor på 10 cm, med sticka 5 mm. Jag vet att jag stickar löst, så jag började med sticka 3 mm och fick 15 m/10 cm. Med 2,5 mm fick jag 16 m/10 cm, så jag tänkte att en 2 mm-sticka skulle bli bra men det dröjde några dagar innan jag kom mig för med att testa det.
När jag så provade, så fick jag plötsligt 19 m/10 cm! Jag provade igen med 2,5, och då fick jag 18 m/10 cm.

Jag kommer köra på 2,5 mm till koftan, för om jag får mellan 16 och 18 maskor så är det ju i stort sett 17.

Och så läser jag spinnböcker som jag fått låna av en vän som visat sig spinna (hurra!), och lär mig massor och blir sugen på att testa ännu mer.
När jag nu ska hinna det.

måndag 22 augusti 2016

Mjuka små stickningar

 Jag får två små svärsyskonbarn i år, och den andra ordnade vi en baby shower för igår. Jag har aldrig varit på någon sådan förut, men det blev väldigt trevligt. Vi hade allt som hör till på en baby shower: Magmätningstävling, blöjtårtor och en frågesport om Djingis Khan.
Festen var en överraskning för den blivande mamman, som dök upp i pyjamas och blev väldigt glad. Min fyraåring hade funderat på det där med att det skulle vara en överraskningsfest och tänkte att vi kunde överraska på två sätt: Antingen genom att vi hade städat så det var fint hemma, eller genom att vi inte hade några byxor på oss.

Jag hade stickat ett litet set med mössa, halskrage och strumpor till bebisen i garner jag hade hemma: Debbie Bliss Baby Cashmerino (det blå) och Sandnes Alpakka/Ull som jag köpte ett nystan av av misstag en gång när jag skulle ha Peer Gynt.


Mössan är ett av mina favoritmönster för bebispresenter,  Little Flower Hat av Ewelina Murach. Det går snabbt att sticka, är väldigt roligt och ser imponerande ut. Jag stickade i preemie-storleken för att det alltid blir så väldigt stort när jag stickar, och minskade dessutom innan resåren. Då blev den lagom för en nyfödd.Dessutom lät jag bli att blocka den, för att den inte skulle växa.


Här modelleras mössan av min hushållspappersrulle så man ser blomman mitt på:


Halskragen är gjord efter Heartwarmer av Dani Sunshine, men utan de förkortade varven på halsen. Den blir kanske lite stor i början, när min tvååring provade den så passade den på henne. Men det är ett väldigt bra tecken att tvååringen vill ha den på halsen när hon är naken, det är som det slutgiltiga tecknet på att garnen verkligen, verkligen inte kliar.


Den blir kanske lite stor i början, när min tvååring provade den så passade den på henne. Men det är ett väldigt bra tecken att tvååringen vill ha den på halsen när hon är naken, det är som det slutgiltiga tecknet på att garnen verkligen, verkligen inte kliar.


Sist var det ett par strumpor också, som blev färdiga sist så jag bara fick mobilbilder på dem. Jag använde ett mönster som jag inte har någon aning om var jag har fått det ifrån. Det finns inte på Ravelry, men jag hittade pdf-en i mitt stickningsbibliotek på telefonen. Det är gjort av Deborah K Lauro och har det mycket precisa namnet Basic Baby Sock Pattern using Magic Loop method. 

Jag stickade två på en gång, och gillade dem verkligen. Det känns som om de kan passa bra på en bebisfot, och hälen i Eye of Partridge-mönster med lyfta maskor är en fin detalj.



onsdag 17 augusti 2016

Monogamsommarbrisen

Jag har oftast ganska många projekt på gång samtidigt, men nu har det råkat bli så att jag monogamstickar.
Det ger mig faktiskt lite ångest att bara ha ett enda projekt på gång, men det beror mest på att stickorna jag behöver till nästa planerade projekt är samma som jag stickar med nu så jag kan helt enkelt inte lägga upp till nästa ännu.

Jag stickar en Summer Breeze Cardigan/Sommerbrisjakke från Pickles. Ett fint enkelt spetsmönster som jag stickar i en bomull/merino-blandning. Jag har hunnit till oket nu, och det går så sjukt segt och långsamt att sticka de långa, långa varven utan att det händer någonting.
Som tur är hade jag ett heldagsmöte i måndags, då jag stickade tills pekfingret värkte och det i alla fall kändes som om koftan växte lite grann.


Nu har jag börjat lyssna på (den väldigt bra) podden Stickkontakt, och där är det en som börjat på samma kofta. Hon tycker att den verkar bli alldeles för liten, och det tyckte jag också ett tag. Jag tror att man blir lurad av att den är så kort och har trekvartsärmar, så innan oket har växt till sig en bit så ser den ut att vara till en tioåring.

fredag 12 augusti 2016

Solfärgning: uppdatering


Mitt experiment med växtfärgning som jag skrev om för ett par månader sedan har fortsatt. Två vita ullgarner har alltså legat i varsin burk med skal från röd respektive gul lök, vatten och lite vinäger i mitt köksfönster i drygt två månader.


Nu började rödlöksgarnet lukta lite konstigt och färgen hade inte ändrats på länge, så det kändes som om de nog var klara (och var de inte det så fick de vara det i alla fall). Jag tog ut och sköljde garnerna och lät dem torka på balkongen.


Tyvärr blev jag inte särskilt nöjd. Gullöksgarnet blev rätt bra, det skiftar mellan orange-gult-vitt och fick fina nyanser. Men rödlöksgarnet fick en blandning av grå-rosa och brunt som mest ser smutsig ut. Blandningen av varma och kalla färger i ett och samma garn fungerar inte alls. Jag frågade om råd i gruppen Färga garn med svamp och växter på Facebook, och de trodde att jag haft i för mycket vinäger i vattnet. Annars brukar garn snarare bli olivgrönt av rödlöksskal.

Min plan nu är att färga båda garnerna i en kastrull med gullöksskal. Jag hoppas att det ska kunna ge det gula garnet ännu klarare finare färger, och göra det rosa garnet mer varmrosa.

Det var ju tråkigt att det inte blev så bra, men det var väldigt spännande att det gick att färga så enkelt hemma i köket. Fortsättning följer!

onsdag 10 augusti 2016

Hermiones lyxigaste sockar


För två år sedan när jag var i Paris hittade jag en liten garnbutik som hette Lil' Weasel. De hade lite skralt med franska garner, men däremot många av de amerikanska märken jag hört om i poddar. Jag köpte ett riktigt lyxigt sockgarn: Cascade Yarns Heritage Paints. Det är färgat i så vackra blå-gröna nyanser, och känns underbart mjukt och på något sätt svalt som silke trots att det är i 80% merino, 20%nylon.


Jag har inte riktigt vetat vad jag skulle göra med ett så mångfärgat garn för att det inte bara skulle bli en röra, men Hermione's Everyday Socks av Erica Lueder är ett riktigt bra mönster för sådana garner (det har nästan 15 000 andra också förstått, ser man på antalet projekt på Ravelry).

Mönstret ser lagom avancerat ut, men är egentligen lätt som en plätt med bara räta och aviga maskor och lyfta maskor i hälen.




Norska skatter

Vi åkte på en minisemester till Oslo förra veckan. Vi hann se enormt många runstenar, hällristningar och muséer, men inte köpa ett endaste garnnystan.

Däremot såg jag de här skönheterna på Vikingaskeppsmuséet:


Det är härvträn, sländor (visst är det två stora stödda sländor jag ser, som de ryska?) och de små bollarna och korvarna är gamla garnnystan och små härvor. De hittades i en drottnings skeppsgrav, så det var nog det lyxigaste som gick att få tag på under vikingatiden.
I graven fanns dessutom en sjal av mohair från turkiska getter, och ett broderi av silke från Mellanöstern.

söndag 7 augusti 2016

Mongolmössa och halskrage

En del små enkla saker blir det aldrig av att man fotar och skriver om, och så står de kvar som ofärdiga på Ravelry trots att de använts varje dag under två vintrar.
Den här halskragen och mössan är sådana.


De är stickade i Debbie Bliss Baby Cashmerino i februari 2015 och har varit de som vi använt absolut mest när Plätten var liten.

Mössan är efter mönstret Logan a vintage style pixie hat av Julie Taylor. Vi såg på serien Marco Polo (på Netflix) medan jag stickade den, och eftersom flera av de mongoliska krigarna där hade likadan mössor kallade jag den för mongolmössan. Det var ett väldigt bra mönster, som formade sig efter huvudet och gick ner lagom mycket i nacke och panna.
Den ser ut som  de här hjälmmössorna som man stickar i ett sicksackmönster och syr ihop (som den här), men den är stickad runt i ett stycke.


På den här bilden är mössan flitigt använd i två år, men det enda slitaget är lite noppror i kanten.

Halskragen är efter mitt vanliga mönster, Spring Neckwarmer av Justyna Lorkowska. Jag minns inte om jag gjorde några förändringar, men jag kan nog ha gjort den lite mindre än i mönstret.


fredag 5 augusti 2016

Små, små, små rester

 I våras satt jag på ett möte som skulle hålla på hela dagen, och insåg att jag hade slut garn till stickningen jag tagit med mig. Paniken låg i luften, tills jag hittade några små, små, små restgarnsnystan som jag hade i väskan (till när jag skulle behöva en livlina eller lägga över maskorna på en garnstump ett tag). Det var kanske 2-10 meter i varje, men jag lade upp för ett par vantar till min fyraåring i alla fall.


Garnerna har lite olika tjocklek och alla är nog inte ull, men min son blev jätteglad för att han fick "regnbågsvantar" och använde dem varje dag.

Nu är det ett tag sedan jag stickade dem, men jag tror att jag stickade två åt gången på magic loop. Tummarna är enkla utan tumkil, och att fästa trådarna tog nog längre tid än hela stickandet.