fredag 28 oktober 2016

På stickorna idag

För första gången någonsin, tror jag, stickar jag (aktivt) på två koftor till mig själv samtidigt.Jag vet inte riktigt hur det gick till, men det är nog en del i mitt garnlagertömmarprojekt i kombination med att jag inte har någon akut behovsstickning som måste göras omgående.

Den första koftan är en Marion (jag skrev lite om provlappen till den här) som jag har som spårvagnsstickning. Den går ganska snabbt framåt, och nu har jag bara en snutt av ena ärmen, och så knappkanten kvar.


Den andra koftan är en Loppakofta av Pinneguri.

Jag lade upp ett par restgarnsvantar på instagram, och hade sett att många använde hashtaggen #restefest2016 så jag tänkte att jag också kunde göra det så folk som letade restgarnsprojekt kunde hitta dem.
Någon dag senare fick jag veta att #restefest2016 inte bara var en trevlig samlingshashtagg utan att Pinneguri delar ut ett gratis mönster i pris till de bästa bilderna under hashtaggen, och att mina vantar var en av vinnarna! Jag blev förvånad och fantastiskt glad, särskilt eftersom jag hade spanat på Loppakoftan ganska länge.

Jag letade genast upp restgarner som skulle funka till (jag har alldeles för mycket tvåtrådigt ullgarn, om man nu kan ha det) och började på provlappen samma kväll. Koftan ska bli svart med mönster i rött och orange med blå kontrast.

Det här är min soffstickning, som jag har hemma framför tv:n och stickar ett par varv på varje kväll. Det går inte lika fort fram, men det är en väldigt rolig stickning.


måndag 24 oktober 2016

En lätt liten luva

Jag har haft ett nystan fluffig supermjuk beige alpacka från Schachenmayr nomotta som legat i min stash så länge jag haft den. Det är ett så väldigt fint garn som känns superlyxigt, men jag har inte hittat det rätta mönstret för det.

Nu tänkte jag sticka en lite babyhätta och letade runt och insåg att Strikkezillas (Tina Hauglunds) fina Lett liten lue som jag sett och suktat efter på Instagram var för rätt garntjocklek och skulle passa perfekt. Mönstret är alldeles nytt, mitt projekt blev det första på Ravelry och det var ju också kul.

Mönstret är jättebra, enkelt och tydligt med en passform som jag tycker att babyhättor ofta brukar misslyckas med. Den går fram lagom mycket i pannan, och är rundad bak i nacken.

Minskningarna i nacken bildar en fin spiral, en enkel men trevlig detalj:


Jag har inte provat den på någon riktig bebis ännu, men på dockan Erik passar den i alla fall perfekt:


Det var förresten inte ull i paketet jag skrev om i förra inlägget, men jag lovar att skriva och visa när den kommer.

torsdag 6 oktober 2016

Garn och ull

När jag fyllde år i augusti fick jag en fantastisk present av min mamma: En prenumeration på en ullklubb! Efter att ha kollat runt så valde jag Dibadu, en tysk färgare som framför allt har fördelen att det var lite billigare än de andra. Dessutom verkar man få rätt mycket ull i en sändning (minst 200 gram), så man inte bara har små 100 gramsnystan i varje färg.
Nu har jag fått en avi från posten och jag är ganska säker på att det är min första ull, så det ska bli hemskt roligt att gå och hämta paket efter jobbet idag.

Min man har börjat lägga båda barnen nu, så jag har en längre tid för mig själv på kvällarna. Det innebär att jag hinner ta fram spinnrocken och spinna en del åtminstone någon gång i veckan. Jag jobbar på min mjuka regnbågsull, som jag delat upp i sina färger för att det ska bli lättare att planera och ha kontroll över tröjan jag stickar. Nu är den rosa delen klar, och jag har blått och gult kvar.

Det har jag tyvärr inga kort på ännu, men däremot fotograferade jag två andra garner som jag spunnit i somras och förra sommaren.


Det första är också fantastiskt mjukt och lent, jag köpte en blandning av ull från World of Wool och minns inte längre exakt vad det var. Merino och silke tror jag, och kanske något annat också. Egentligen skulle garnet bli en födelsedagspresent till min svärmor, men det hann inte bli klart i tid så hon fick ett annat handspunnet garn istället.

Här försökte jag anstränga mig för att spinna tunt och jämnt. Det är ungefär fingering-tjockt, 70 gram och 243 meter långt.


Jag älskar lystern i det här garnet, det ser verkligen ut som silke och glider som silke mellan fingrarna också. Det känns verkligen som ett garn som borde få bli en sjal, men jag vet faktiskt inte om jag vill ha en rödrosa sjal.



Det andra garnet jag spunnit är nästan det motsatta. Om jag försökte spinna tunt och jämnt med det röda så försökte jag här spinna ojämnt och tjockt. Det är nog mitt favoritsätt att spinna, att göra ett ganska lösspunnet garn med en tydlig handspunnen känsla där man bara "gladspinner" med långa drag och inte nojar över resultatet.


Ullen är merino färgad av Playsweetmusic i en härlig bubbelgumsrosa färg. Det blev 301 meter långt och 95 gram tungt, ungefär sport-tjocklek. Det här garnet är också mjukt och har den där härliga merino-stunsen. Jag vet inte vad det här ska bli heller, men jag tror att jag kanske ska spara det och se om något av barnen får en rosa period någon gång och t ex behöver en mössa.


Ett tredje garn skymtar till höger på den första bilden av det rosa garnet, men på något sätt råkade jag ta bort alla foton av det från kameran så det får jag visa upp en annan gång.

måndag 3 oktober 2016

Fantastiska garner, och stor sjal

För ett par år sedan gav min pappas sambo mig en jättefin födelsedagspresent: Två nystan Färgkraft Pälsblend, ett växtfärgat garn från gotländska pälsfår. De är entrådiga och lace-tunna, lite stickiga, men har en fantastisk lyster och färgskiftningar som man kan dö för.

Det ena nystanet är i färgen "Kremla" och det andra i "Bark"(jag vet inte om de är färgade med kremla och bark? Men jag skulle gissa det). Särskilt Bark har helt fantastiska färger, det är som om det växlar mellan guld och silver.


Jag stickade sjalen Dissent, av Lisa Mutch. Den har en smart konstruktion med förkortade varv som gör så färgerna går som kilar från varsitt håll.

Det enda problemet med mönstret var att det blev som en lite "snibb" på mitten som kurvar uppåt och som jag inte lyckades blocka bort, men den märks ju inte när man har på sig sjalen. Här syns den:


Sjalen blev stor, verkligen superstor. Den går att ha några varv runt halsen, men är nog ännu skönare att ha att svepa om sig kalla dagar när man inte orkar hämta en kofta (jag brukar ha en stor sjal liggande på jobbet också, för där blir det rejält kallt på vintrarna).

Att den är både stor och skir gjorde den hemskt svår att fotografer, men jag har i alla fall gjort några försök:




söndag 2 oktober 2016

Rejäla vanliga grytlappar


Min man brukar ha lite för många synpunkter på mina handarbeten för att få några själv (med undantag för en mössa en gång), men en dag ville han visa på våra grytlappar hemma vilka som var bra och vilka som var dåliga och varför.
Han var helt emot stickade grytlappar, men jag hade gjort ett par dubbelvirkade för flera år sedan som han gillade. De var dock i rätt fula färger och jag hade försökt brodera ganska misslyckat på en dem, så jag tycker inte alls om dem.

Till hans födelsedag i år såg jag därför till att göra tre nya dubbelvirkade grytlappar åt honom. De är enkla utan krusiduller, i blandade restgarner (mest Drops Paris) som jag inte hade nog mycket av till en hel grytlapp, och med vita kanter.


De blev faktiskt en present som han tyckte om, men allra gladast blev han när jag sa att han nu fick slänga tre av våra gamla grytlappar. Till nästa födelsedag behöver jag nog inte ge honom något, jag kan bara lova att han ska få slänga grejer i lägenheten (vi har en liten lägenhet, väldigt många saker och olika åsikter om det).

Jag tyckte faktiskt också att de är väldigt bra att ha. Olika tjusiga "skrytlappar" kan ju vara fantastiskt fina, men nog är det skönt med några som bara är rejäla och tåliga och gör så man inte bränner sig.
(Och jo han fick andra presenter också, inte bara grytlappar).



onsdag 28 september 2016

Handspunnet men korkat

Det var ett tag sedan jag bloggade, men jag väger upp med ett skrytprojekt: En tröja i handspunnet garn.


Den är gjord efter Pickles mönster Osloanorakken. Ett trevligt mönster med smarta detaljer, som förkortade varv som gör den lite längre bak i rumpan. Jag gjorde ingen huva, men följde mönstret i övrigt. Knapparna kommer kanske lite väl långt ut på sidan, de går nästan över på baksidan.


Garnet är tvåtrådigt i aran-tjocklek (ungefär). Det var första gången jag spann ihop två olika färg. Jag använde Sea Garden och Turning Leafs, båda från Willow Fairy Wool. Båda var 50% Polwarth, 25% BFL och 25% silke. Jag spann en singel av varje, med färgerna slumpmässigt blandade och lite "thick and thin".


Sedan tvinnade jag ihop dem och fick 170 g, 344 meter. Garnet blev fantastiskt mjukt och "stunsigt".


När garnet var klart blev jag orolig för att det skulle bli för galet. Det påminde för mycket om rave-hippies med färgglada ulldreads kände jag, och det kändes inte riktigt bra. Därför ville jag tona ner det med ett enfärgat ok. Jag köpte Drops Alaska, som jag hittat i precis rätt mörkblå nyans för att matcha det mörkblå i garnet. Billigt var det ju också.

Nu i efterhand förstår jag att det var väldigt, väldigt dumt av mig. Hela poängen med tröjan var egentligen att sticka något till min son som inte kan ha på sig någonting som sticks minsta lilla. Det handspunna garnet blev mjukt och lent nog, men Drops Alaska är i 100% ospecificerad ull och inte alls stickigt för mig, men tydligen fruktansvärt för min son.

Här är en av få bilder där han har på sig tröjan, och det var inte i många minuter. Nu ligger den nerpackad i en låda och väntar på att nästa barn kanske ska vara lite mindre känsligt. Och jag har lärt mig en läxa.


onsdag 7 september 2016

Ziggy i tweed


Den här tröjan har jag inte velar blogga om för att den är en present till en bebis som föddes för en månad sedan, men jag tror inte de som ska få den läser här på bloggen ändå så det borde inte vara någon fara. Jag är i alla fall helt säker på att bebisen inte läser här, och det är ju ändå det viktigaste.


Garnet jag stickat i blev nog ett nytt favoritgarn. Det är Fonty Super Tweed, ett garn i aran-tjocklek med 95% merino och 5% mohair. Härligt mjukt och okliigt med fina tweednoppror, och så är det så tjockt att det går snabbt att sticka med men ändå inte för tjockt så det blir klumpigt.


Mönstret heter Get Ziggy och är gjort av Annypurls. Det är nog den första tröja jag stickat i delar och sytt ihop, men det gick lättare än jag trodde. Sömmen var lite för lös i ena ärmen, men det sydde jag om med en snutt restgarn efteråt.

Det fanns ett litet fel i mönstret som gjorde så en rad blev avig i flätan innan jag upptäckte misstaget (det syns i bilden, längst ner på flätan). Förutom det var mönstret bra och tydligt, och tröjan var väldigt snabb och rolig att sticka.



En extra fin detalj (men det svåraste att sy ihop), var att fram och bakstycket gick omlott vid halsringningen, som en sjömanströja. Det är alltid bra med smarta halsringningar på bebiströjor.

måndag 5 september 2016

Solfärgningsexperimentet, sista delen

Jag tror att mitt solfärgningsexperiment är avslutat nu. Jag har skrivit om det tidigare, här och här.

När solfärgningen var klar var jag väldigt missnöjd med färgerna. De var inte bara trista utan riktigt fula, särskilt det rödlöksfärgade garnet.
Så jag försökte igen, men den här gången på ett mer traditionellt sätt. Jag kokade upp skal av gul lök och lät garnet puttra med avkoket ett tag. Rödlöksgarnet fick första badet och gullöksgarnet det andra.



Nu är rödlöksgarnet (till vänster på bilden) en ganska trevlig jämn orange färg, och gullöksgarnet är samma färg men lite ljusare och spräckligare.

Jag har ingen aning om vad jag ska göra av de här garnerna, men det var väldigt roligt att testa färgning.

fredag 26 augusti 2016

Mitt första riktiga stickmönster finns inte riktigt ännu

Till förra julen önskade sig min syster en cowl, en rejäl och varm en som man kan dra upp över huvudet. Jag hittade ett fint julrött garn (Sandnes Soft Alpakka) och ett spetsmönster som jag tyckte var fint, och så var det bara att börja sticka.



Jag blev väldigt nöjd och tänkte skriva upp mönstret, men det har inte blivit av ännu. Vid det här laget har jag förstås glömt bort det också, men jag borde kunna rekonstruera det utifrån den första cowlen.


Till helgen ska jag till Syfestivalen i Göteborg, och ett av målen med det ska nog vara att föröka min garnstash ännu lite mer (även om jag verkligen vet att jag inte borde) med ett garn som jag kan återskapa cowlen i.

Originalgarnet har slutat tillverkas, och jag är sugen på att testa i något ullgarn med lite bättre stickdefinition.


tisdag 23 augusti 2016

Vad gör jag nu då?

Det känns som om jag börjar få till det här med tjusiga Instagramfoton nu. När jag stickat färdigt min orangeröda Fiery Salsa Shawl till exempel, så lade jag upp den bredvid mina nyplockade tomater från balkongen och kände mig som Underbara Clara eller Maja från Husmorsskolan eller någon annan av experterna.


Min Summer Breeze Cardigan/Sommerbrisjakke är också färdigstickad. Nu är det bara det sega jobbet kvar, att fästa trådar, hitta knappar och sy i dem.
Så här såg den ut när jag hade ett par varv kvar:


Om jag avslutar ett projekt och inte har något annat på gång får jag lite ångest och har ingen aning om vad jag ska hitta på, så när koftan nästan var klar fick jag skynda mig att komma på något nytt. Jag kom i gång så bra att jag råkade börja med inte par ett och inte bara två utan tre nya projekt.

Det jag kommit längst på är de nya strumporna Längtan till Gotland av Pia Kammeborn, som precis hela Instagram stickar på just nu. Jag vill ju inte vara utanför (och så är de ju så fina också), så jag letade igenom mina sockgarner och hittade de perfekta resterna.

Sedan stickade jag rosorna upp och ner så jag har fått repa upp och göra om, men nu ska det nog bli rätt ändå. Min syster fick se dem och satte upp dem på sin mentala julklappsönskelista, så nu vet jag vad det ska bli av dem också.


Sedan grävde jag lite mer bland restgarnerna, för jag kom på att jag inte hade några vantar inför vintern. Eller nä, jag har ganska många vantar, men inte två stycken som passar ihop.

Det blev mina överblivna nystan Peer Gynt, som ska bli Norrbottensvanten av Solveig Larsson, en bandmönstrad vante.


Dessutom har jag stickat samma provlapp 40 000 miljarder gånger, till koftan Marion i Ullcentrums 3-trådiga garn. Min stickfasthet är helt sjuk i huvudet, faktiskt.

Koftan ska ha 17 maskor på 10 cm, med sticka 5 mm. Jag vet att jag stickar löst, så jag började med sticka 3 mm och fick 15 m/10 cm. Med 2,5 mm fick jag 16 m/10 cm, så jag tänkte att en 2 mm-sticka skulle bli bra men det dröjde några dagar innan jag kom mig för med att testa det.
När jag så provade, så fick jag plötsligt 19 m/10 cm! Jag provade igen med 2,5, och då fick jag 18 m/10 cm.

Jag kommer köra på 2,5 mm till koftan, för om jag får mellan 16 och 18 maskor så är det ju i stort sett 17.

Och så läser jag spinnböcker som jag fått låna av en vän som visat sig spinna (hurra!), och lär mig massor och blir sugen på att testa ännu mer.
När jag nu ska hinna det.

måndag 22 augusti 2016

Mjuka små stickningar

 Jag får två små svärsyskonbarn i år, och den andra ordnade vi en baby shower för igår. Jag har aldrig varit på någon sådan förut, men det blev väldigt trevligt. Vi hade allt som hör till på en baby shower: Magmätningstävling, blöjtårtor och en frågesport om Djingis Khan.
Festen var en överraskning för den blivande mamman, som dök upp i pyjamas och blev väldigt glad. Min fyraåring hade funderat på det där med att det skulle vara en överraskningsfest och tänkte att vi kunde överraska på två sätt: Antingen genom att vi hade städat så det var fint hemma, eller genom att vi inte hade några byxor på oss.

Jag hade stickat ett litet set med mössa, halskrage och strumpor till bebisen i garner jag hade hemma: Debbie Bliss Baby Cashmerino (det blå) och Sandnes Alpakka/Ull som jag köpte ett nystan av av misstag en gång när jag skulle ha Peer Gynt.


Mössan är ett av mina favoritmönster för bebispresenter,  Little Flower Hat av Ewelina Murach. Det går snabbt att sticka, är väldigt roligt och ser imponerande ut. Jag stickade i preemie-storleken för att det alltid blir så väldigt stort när jag stickar, och minskade dessutom innan resåren. Då blev den lagom för en nyfödd.Dessutom lät jag bli att blocka den, för att den inte skulle växa.


Här modelleras mössan av min hushållspappersrulle så man ser blomman mitt på:


Halskragen är gjord efter Heartwarmer av Dani Sunshine, men utan de förkortade varven på halsen. Den blir kanske lite stor i början, när min tvååring provade den så passade den på henne. Men det är ett väldigt bra tecken att tvååringen vill ha den på halsen när hon är naken, det är som det slutgiltiga tecknet på att garnen verkligen, verkligen inte kliar.


Den blir kanske lite stor i början, när min tvååring provade den så passade den på henne. Men det är ett väldigt bra tecken att tvååringen vill ha den på halsen när hon är naken, det är som det slutgiltiga tecknet på att garnen verkligen, verkligen inte kliar.


Sist var det ett par strumpor också, som blev färdiga sist så jag bara fick mobilbilder på dem. Jag använde ett mönster som jag inte har någon aning om var jag har fått det ifrån. Det finns inte på Ravelry, men jag hittade pdf-en i mitt stickningsbibliotek på telefonen. Det är gjort av Deborah K Lauro och har det mycket precisa namnet Basic Baby Sock Pattern using Magic Loop method. 

Jag stickade två på en gång, och gillade dem verkligen. Det känns som om de kan passa bra på en bebisfot, och hälen i Eye of Partridge-mönster med lyfta maskor är en fin detalj.



onsdag 17 augusti 2016

Monogamsommarbrisen

Jag har oftast ganska många projekt på gång samtidigt, men nu har det råkat bli så att jag monogamstickar.
Det ger mig faktiskt lite ångest att bara ha ett enda projekt på gång, men det beror mest på att stickorna jag behöver till nästa planerade projekt är samma som jag stickar med nu så jag kan helt enkelt inte lägga upp till nästa ännu.

Jag stickar en Summer Breeze Cardigan/Sommerbrisjakke från Pickles. Ett fint enkelt spetsmönster som jag stickar i en bomull/merino-blandning. Jag har hunnit till oket nu, och det går så sjukt segt och långsamt att sticka de långa, långa varven utan att det händer någonting.
Som tur är hade jag ett heldagsmöte i måndags, då jag stickade tills pekfingret värkte och det i alla fall kändes som om koftan växte lite grann.


Nu har jag börjat lyssna på (den väldigt bra) podden Stickkontakt, och där är det en som börjat på samma kofta. Hon tycker att den verkar bli alldeles för liten, och det tyckte jag också ett tag. Jag tror att man blir lurad av att den är så kort och har trekvartsärmar, så innan oket har växt till sig en bit så ser den ut att vara till en tioåring.

fredag 12 augusti 2016

Solfärgning: uppdatering


Mitt experiment med växtfärgning som jag skrev om för ett par månader sedan har fortsatt. Två vita ullgarner har alltså legat i varsin burk med skal från röd respektive gul lök, vatten och lite vinäger i mitt köksfönster i drygt två månader.


Nu började rödlöksgarnet lukta lite konstigt och färgen hade inte ändrats på länge, så det kändes som om de nog var klara (och var de inte det så fick de vara det i alla fall). Jag tog ut och sköljde garnerna och lät dem torka på balkongen.


Tyvärr blev jag inte särskilt nöjd. Gullöksgarnet blev rätt bra, det skiftar mellan orange-gult-vitt och fick fina nyanser. Men rödlöksgarnet fick en blandning av grå-rosa och brunt som mest ser smutsig ut. Blandningen av varma och kalla färger i ett och samma garn fungerar inte alls. Jag frågade om råd i gruppen Färga garn med svamp och växter på Facebook, och de trodde att jag haft i för mycket vinäger i vattnet. Annars brukar garn snarare bli olivgrönt av rödlöksskal.

Min plan nu är att färga båda garnerna i en kastrull med gullöksskal. Jag hoppas att det ska kunna ge det gula garnet ännu klarare finare färger, och göra det rosa garnet mer varmrosa.

Det var ju tråkigt att det inte blev så bra, men det var väldigt spännande att det gick att färga så enkelt hemma i köket. Fortsättning följer!

onsdag 10 augusti 2016

Hermiones lyxigaste sockar


För två år sedan när jag var i Paris hittade jag en liten garnbutik som hette Lil' Weasel. De hade lite skralt med franska garner, men däremot många av de amerikanska märken jag hört om i poddar. Jag köpte ett riktigt lyxigt sockgarn: Cascade Yarns Heritage Paints. Det är färgat i så vackra blå-gröna nyanser, och känns underbart mjukt och på något sätt svalt som silke trots att det är i 80% merino, 20%nylon.


Jag har inte riktigt vetat vad jag skulle göra med ett så mångfärgat garn för att det inte bara skulle bli en röra, men Hermione's Everyday Socks av Erica Lueder är ett riktigt bra mönster för sådana garner (det har nästan 15 000 andra också förstått, ser man på antalet projekt på Ravelry).

Mönstret ser lagom avancerat ut, men är egentligen lätt som en plätt med bara räta och aviga maskor och lyfta maskor i hälen.