Ett par saker har jag till och med hunnit ge bort eller (snyft) tappa bort innan jag fått riktiga kort på dem.
I julas önskade sig min styvsyster ett par tunna men varma sockor i julklapp, så jag stickade i halvtunn alpacka. Garnet är mörkgrått Sandnes Alpakka Strömpegarn, och jag stickade på frihand med en enkel fläta längs skaftet.
En av de saker jag tappade bort i våras var en vante, men där tror jag att jag har kvar nog mycket garn för att sticka en till för att den ensamma vanten som är kvar inte ska bli alldeles bortslösad. Den kan jag kanske blogga om senare alltså, när den är helt färdig.
Då är det värre att jag har blivit av med en sjal som jag stickade av handspunnet garn. Jag måste ha tappat den på spårvagnen, det är hemskt mycket svårare att hålla ordning på sina grejer när man har två barn med sig än det var med bara ett.
Jag spann sjalen av garn från Coolwool.se, i 80% merino och 20% silke och färgen Pepparkorn. Fibrerna var härliga att spinna, och jag separerade dem lite halvt så jag fick en del långa partier med bara guldigt silke, och andra där det var mer blandat.
Garnet fick en färg som en glittrande skogstjärn, eller en måne över trollskogen, och blev ungefär fingering-tjockt och härligt mjukt.
Av garnet stickade jag en sjal, en avlång halvmåneformad Caramel Frappé av Monika Sirna. Det är spets i nederkanten som inte kom fram så bra med det spräckliga garnet, men den blev i alla fall mjuk och skön och välanvänd hela vintern och våren.
Mönstret ar lättstickat och trevligt, men jag fick panik när halva garnet hade gått åt innan spetsen var klar och därför gjorde jag den lite mindre än jag hade kunnat.
Nu har jag tyvärr inte hitta någon bättre bild än den här:
Jag har stickat en till sjal av handspunnet garn också, som jag har gett till min mamma, men den hoppas jag kunna få till ett foto på så den behöver jag nog inte skriva om nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar