Hundpåkallad stickning

Ibland stickar man för att man vill och är sugen, och ibland stickar man för att man måste. Nu är det dags för den andra varianten.
Min mammas och systers hund blir lite för glad när man träffar henne och har tagit för vana att ta ens vantar eller väska (eller gräva fram stickningen ur väskan) när man kommeroch bära runt på i munnen. Häromdagen hade jag inte med mig väskan, men däremot Plätten i bärselen på magen. Trots att jag sträckte fram mina nya fina stickade vantar så hoppade hunden upp och tog Plättens mössa från hennes huvud, och vägrade släppa den på ett tag.
Plätten klarade sig utan en skråma och faktiskt mössan också, men den blev ju alldeles dregelkladdig så nu måste den tvättas, och när den tvättas behövs ju en ersättningsmössa. Helst borde ersättningsmössan bli färdig redan idag, men det kommer den väl inte bli. Jag har i alla fall hittat ett fint mönster, Bits+Pieces av Veera Välimäki, och lite rester av Debbie Bliss Baby Cashmerino som nog blir bra.