torsdag 30 oktober 2014

En plätt!

Det kommer nog inte bli så mycket stickande och spinnande ett tag framöver, för nu har jag något ännu bättre att pyssla med:


Min lilla Plätt föddes i söndags. Efter flera dagars svaga förvärkar gav jag upp om att hon skulle dyka upp och skickade iväg min man och son på ett dop som vi tvekat inför att åka på. Så fort de åkt startade förstås värkarna, men ett bad i tre timmar var så bra smärtstillning att jag när de kommit hem kunde hjälpa till att laga mat, dölja värkarna för sonen och äta middag i lugn och ro innan vi for in till förlossningen.
När vi kom dit var jag öppen 9 cm, och Plätten föddes 40 minuter senare.
Hon skrek redan innan kroppen var ute, men sedan dess har hon varit enormt lugn och nöjd och mest bara sovit, ammat och sovit lite till. Hon är fantastiskt charmig och underbart härlig och vi är väldigt väldigt glada att allt gått så bra.

Jag får ofta höra att min dialekt låter som norska, men på väg hem från BB var det för första gången någon som frågade om vi kom från Norge eftersom vår bebi hade så mycket hemstickade kläder å sig.Det var roligt! Jag ska se till att visa plaggen här snart, men jag tänkte att det ju kan vara roligare att ta kort nu när jag har en levande modell.

tisdag 21 oktober 2014

Mönsteruppdatering

Även om jag mest stickar numera så har jag aldrig själv skapat några stickmönster, men ett par virkmönster har det blivit och ett av dem blev riktigt populärt. Det är min Yoda-mössa för bebisar, ett superenkelt mönster för raggsocksgarn som hålls dubbelt, så det går enormt snabbt att virka.

Idag såg jag till att skapa en pdf-fil för mönstret också, så det ska gå lite lättare att ladda ner direkt från Ravelry. Vad mycket svårare än jag hade tänkt mig det var att sätta ihop ett snyggt mönsterdokument i Scribus!
Ni som har tid får gärna kolla på det och säga vad ni tror. Jag är mest rädd att det kanske blev för plottrigt? Här finns mönstret.




Höstvantar


Jag läste Fast maskor och lösa funderingars blogginlägg om sin vackra halskrage i höstfärger och kom på att jag inte tagit några ordentliga kort på mina höstiga halvvantar.


Jag började på dem förra hösten, efter att jag läst Vantar för alla årstider och en bok om fair isle-stickning. Mönstret är Ivar från Vantar för alla årstider, men jag har använt åtta färger och försökt kombinera två färgskalor utifrån hur man brukar tänka i klassisk fair isle.


Inspirationen kom från höstlöv mot en klarblå himmel:



Dessutom passade jag på att försöka sticka engelskt med en tråd och kontinentalt med den andra, alltså med en tråd i varje hand. När man fått in den tekniken så ska den göra det mycket enklare att sticka flerfärgsstickning, men att testa det för första gången i ett projekt som ändå var så här passa avancerat med många färger var nog att ta sig vatten över huvudet.

Jag stickade väldigt mycket hårdare med den ena handen än med den andra, så först var jag orolig att halvvantarna skulle bli alldeles för små, och sedan fick jag allt bättre ordning på det och slappnade av mer, vilket gjorde så den andra vanten då istället blev mycket större än den första.
Det var bara att repa upp och sticka om, och nu har jag två halvvantar som båda passar. De är inte exakt lika stora nu heller, men det gör ju egentligen ingenting när man har dem på sig.

Jag använde blandade ullgarner, några ärvda, några köpta second hand och något var Rauma Finullgarn.

Att projektet tog ett helt år berodde delvis på att jag lade undan det när storlekarna krånglade, delvis på att jag hade så många nystan i gång samtidigt att det inte funkade att ta med någonstans utan bara kunde jobbas på i soffan när jag var någorlunda pigg, och delvis förstås på det oändliga trådfästandet.


Det här blir mitt inlägg till veckans möte med Husmorsskolans nya syförening, titta gärna in där för att se vad de andra har gjort!

fredag 17 oktober 2014

Tjockiskofta

Nu är jag inne på min andra vecka av ledigt från jobbet, då jag sitter hemma och väntar på att barnet i magen ska bestämma si för att titta fram. Jag har ganska mycket sammandragningar när jag rör mig mycket, så jag håller mig mest stilla.
Man skulle kunna tänka att det skulle bli fruktansvärt tråkigt, men än så länge är det mest abra väldigt, väldigt skönt. Jag spinner enormt mycket, stickar ganska mycket, tittar på tv-serier, spelar datorspel och läser böcker och har som en enda lång semester som jag inte ens känner dåligt samvete för. Jag har alltid tyckt om att vara ensam och bara ta det lugnt, men med en Palt som snart fyller tre så har jag inte hunnit med det så mycket av det på sistone.
Jag hoppas förstås att den nya lilla Plätten kommer ut någon gång, men jag har det så skönt här hemma att hon gärna kan få stanna i magen några dagar till om hon vill.

Här är i alla fall en kofta med plats för magen som jag stickade under graviditeten (fotona är ett par månader gamla, jag är dubbelt så stor nu):


Först stickade jag färdigt nästan hela kroppen på en Marion av Andi Satterlund. Mönstret var fantastiskt och koftan hade blivit jättesnygg om jag inte hade haft mina vanliga problem med stickfastheten så den blev alldeles för stor.

Här ser man hur enorma ärmhålen är, och den passade runt min mage trots att jag var i sjätte månaden eller så, och det var inte meningen:


Det var bara att repa upp alltihop och leta reda på ett annat mönster. Nu blev det Vivido Cardigan av Carol Feller, som också var ett välskrivet och trevligt mönster även om det inte var lika speciellt och toksnyggt som Marion.

Garnet är än en gång Onion Organic Cotton + Merino, samma som jag använde i bebiskoftan fast i en fantastisk ärtgrön färg istället för gul.


Jag hittade en knapp bland några gamla knappar jag fått av min mamma som passade perfekt. Nu dras koftan ut lite vid knapphålet, men när jag krympt ihop igen tror jag att den kommer passa perfekt.


Koftan har ett ganska diskret mönster av lyfta maskor längst ner på kroppen och på ärmarna.
Enligt mönstret skulle kanten längst ner kunna förväntas hålla sig nere av sig själv efter att man blockat den. Det gjorde den förstås inte, utan den rullade upp sig som allt annat som inte får en ordentlig kant. Då virkade jag på ett par varv med fasta maskor längst ner och vek sedan upp dem och sydde fast dem, och det tycker jag funkade helt okej.


tisdag 14 oktober 2014

40-talsbebis


Min styvsyster fick barn i somras. Det blev Paltens allra första kusin, och är jätteroligt även om det är trist för oss att de bor i Malmberget så vi inte kan ses så ofta.

Jag stickade en kofta till bebisen i Onion Organic Cotton + Merino, ett mjukt och ostickigt garn med fina färger. Det enda problemet med det för bebisstickning är att det inte är tvättmaskinssäkert, men eftersom min styvsyster stickar själv så hoppas jag att det fungerar ändå.


Jag stickade efter mönstret Baby Sophisticate av Linden Down, ett genomarbetat och bra mönster som finns i massor av storlekar och som över 6000 personer stickat tidigare på Ravelry.

Mitt enda problem var att knapparna hamnade lite för högt uppe. Det ska egentligen vara tre knappar, men jag sydde igen den översta och använde bara de två undre och då tyckte jag att det funkade.


Mottagarna blev väldigt nöjda, och hälsar att barnets gammelfaster trott att koftan var från 40-talet. Det tar jag som beröm.


Det är förresten spännande hur olika färgerna blir på fotona, trots att de alla är tagna vid samma tillfälle på samma ställe.


Först försökte jag med ett annat mönster som egentligen är rätt för den här garntjockleken, men jag har insett att det inte fungerar att sticka i "rätt" tjocklek för mig. Jag stickar så löst att jag måste sticka allt i mönster som är tänkta för tjockare garn. Den här koftan ska alltså stickas i aran-garn, men jag fick ungefär rätt storlek när jag stickade den i worsted.

När jag nu insett det så går det hemskt mycket enklare att planera mina stickningar, och jag slipper repa upp varenda grej jag gör för att de blir för stora. Det känns som ett stort steg framåt i stickningen (eller som att jag levlat, som de säger i Rätt Avigt), att jag nu kan vara mer säker och slipper repa upp så fruktansvärt mycket som innan.

Det här blir mitt inlägg till veckans möte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att se vad andra har gjort!

fredag 10 oktober 2014

Väger tungt

Jag fick en hushållsvåg i födelsedagspresent, och om ni ursäktar ordvitsen så är den verkligen värd sin vikt i guld.

När jag nu t ex stickat en liten bebissocka med istickshäl och funderar på om jag kan sticka i hälen direkt eller vänta och se om garnet kommer räcka till, så behöver jag inte grubbla längre. Jag väger sockan och ser att den väger 9 gram utan häl, väger garnet jag har kvar och ser att det väger 9 gram det också, och inser att hälen helt klart kommer att få vara i något annat garn.
Planerandet blir så väldigt mycket enklare när man kan ha koll på exakt hur mycket man har istället för att gissa.


torsdag 9 oktober 2014

Mjuk vanilj

Jag har skrivit om att jag köpte min första spinnrock i våras, men än så länge tror jag inte att jag har visat upp något garn jag spunnit på den.

Spinnrocken är en Louët S10, en modern rock som ska vara bra för nybörjare men lite svår att spinna riktigt tunt på. Jag älskar den och är jättenöjd, den fungerar perfekt och det är så väldigt roligt att spinna.

Det enda problemet är att jag har svårt att komma på vad jag ska sticka av mina handspunna garner. När jag lagt ner så mycket jobb på garnet känns det extra viktigt att det jag stickar faktiskt blir något fint, där garnet verkligen kommer till sin rätt. Det blir en så stor tröskel att jag inte alltid kommer på vilka projekt som kommer över den. Det gör det inte bara svårt att komma sig för att sticka, utan framför allt gör det så jag inte vet vad jag ska spinna och vilka fiber jag ska köpa, eftersom det känns som om jag borde spinna sådant som faktiskt är användbart istället för sådant som bara är roligt.

Här är i alla fall mitt första garn som jag spann på spinnrocken. Eftersom det är det första så är det ganska så ojämnt och klumpigt och övertvinnat, men det är ändå fantastiskt mjukt.


Det är spunnet av 100 g Polwarth-ull som jag köpt från Coolwool, och förutom att vara mjuk och mysig var den lättspunnen och skön att jobba med.

Det här garnet har äntligen blivit till en stickning nu, en basker som nu bara väntar på att få en knapp för att bli klar och kunna visas upp här på bloggen.



tisdag 7 oktober 2014

Mitt andra garn till mitt andra barn

Jag skrev för ett tag sedan om mitt första handspunna garn som jag stickade en mössa till Palten av. Den sista biten ull (kanske 15-20 g) som jag spann blev mycket tunnare än det första, så den spann jag ihop med sig självt till ett tunnare garn, ungefär i fingering-tjocklek.


Jag hoppades att det tunnare garnet skulle räcka till en liten bebismössa, men valde ett mönster där man började bakifrån för att jag skulle kunna avsluta med en kant i ett annat garn när det handspunna tog slut.  Det blev Abernathy Cap av Megan Grewal, ett enkelt och lätt mönster som finns i massor av storlekar.


Den vita kanten gjorde ajg med lite restgarn jag hade hemma. Jag har ingen aning om vad det var utan tog bara en liten snutthärva som kändes mjuk och ungefär lagom tjock.


Ökningen från bakhuvudet och framåt gjordes som en "rund stjärnform" med omslag, och det råkade sammanfalla med att garnet hade ett långt turkost parti just där innan det blev mer lila.


Jag tänker mig att det kommer bli supergulligt med Palten och den nya lilla Plätten i matchande små mössor, och det känns hemskt roligt att jag har använt mitt allra första egna garn till saker till mina barn, som jag dessutom blev riktigt nöjd med (med stickningarna alltså, även om jag är nöjd med barnen med).

Nu sitter jag hemma och väntar på att Plätten ska komma ut så vi får se hur hon passar i sina mössor. Under min förra graviditet var jag otroligt otålig och väntade på att förlossningen skulle starta, men den här gången är det så skönt att få sitta ensam på dagarna och ta det lugnt och spinna litegrann, läsa litegrann och spela lite datorspel att jag faktiskt hoppas att barnet dröjer åtminstone till beräknat datum.

Det här blir mitt bidrag till veckans möte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att se vad andra har gjort!