När katterna är borta kan råttorna blocka sjalar

Jag rymdes inte i bilen till midsommarfirandet utan åker efter imorgon. Det innebär inte bara att jag hunnit jobba över och få massor gjort diska och vattna min bortreste svågers blommor, utan framför allt innebär det att jag äntligen har kunnat blocka min Bakau.

Nu ligger den på vardagsrumsgolvet och är blöt och enorm. Jag inser att jag har maskat av den lite för hårt så jag kan inte ge den några uddar, men jag tycker nästan att den blir ännu finare så här:

Skräck

Jag har en rottingkista längst in, längst bak och längst underst i vårt förråd som jag inte tittat i på kanske tio år. Däri hade jag garner, projekt och några handarbetsredskap från gymnasiet, högstadiet och en hel del från när min mamma var ung.
I förrgår kväll tog jag till sist tag i saken, lyfte bort alla lådor som låg ovanpå och tömde ur kistan. Där fanns en hel del akrylgarn i 80-talsrosa bebisfärger, en fin barntröja där kroppen och en ärm var färdig men det saknades mönster, några nystan av de fingervirkade trådar jag massproducerade på lågstadiet, och flera väskor i mormorsrutor som jag virkat på högstadiet och som bara saknade axelband.
(Jag ber förresten om ursäkt för fotokvaliteten. Det var sent på kvällen när jag tog dem och ljuset var inte bra alls.)

Dessutom låg där en tröja som jag stickat färdigt kroppen på på högstadiet men som nu skulle vara både för smal och för ful:

Min mammas bandgrind:

... och de underbart vackra band hon knöt med den på 70-talet:

En både vacker och användbar  nystvinda:

En trekantsbikini och matchande tuptopp som jag virkat i grönt och glitterrött bomullsgarn på högstadiet, och som bara saknade att sys ihop och kombineras med ett par bikinibyxor:

Och min farmors korsstygnsbroderi, som hon fick avsluta när hon såg för dåligt. Tyvärr saknades garnerna och det var för många misstag för att jag skulle kunna avsluta det på något bra sätt:

Det var när jag lade undan broderiet som jag såg de små krypen som låg i påsen. Och under påsen. Och i nästa påse jag öppnade, där de dessutom hade ätit på garnet:

Jag har ingen aning om vad det kan vara. Det troligaste är väl pälsängrar, men de stämmer inte riktigt med hur pälsängrar ska se ut.
Jag fick så mycket panik att jag tyvärr inte vet om någon levde eller inte. Jag kastade ut allt från kistan på balkongen, dammsög där grejerna legat och gick sedan till soporna med allt utom träredskapen och skobanden (som jag lade i frysen). Så lade jag de rödcederkulor jag hade hemma bland mina ullgarner, och nu håller jag bara tummarna så hårt jag kan för att pälsängrarna var döda sedan många år och inte kommer föröka sig, sprida sig och plåga mig.
Det som får mig att hoppas är att det mesta i kistan trots allt var orört. Om de levt där i flera år borde mer ha varit uppätet och jag borde ha hittat kryp i flera påsar.
Hoppas jag.

Att jag slängt grejerna och garnet är egentligen mest skönt. De skulle bara ha legat kvar och tagit upp plats, och det var egentligen ingenting alls som jag ville ha kvar eller fortsätta på. Det jobbiga är skräcken för krypen, och all förstörelse de kan orsaka bland mina garner, min ull och mina färdiga projekt. Det är som att ha släppt in gremlins i huset som gömmer sig nu men när som helst kan dyka upp och göra kaos.

Annars hann jag inte göra lika mycket i helgen som jag planerat för, men vantarna blev i alla fall färdiga. De får nog ett eget blogginlägg framöver när jag fotograferat dem ordentligt:

Förutom mötet jag var på i helgen hann jag gå med i Folkets Parad för feminism i Malmö. Där var jag tvungen att ta kort på det allra finaste plakatet:

Mötesförberedelser

I helgen ska jag åka på möte i Skåne. Jag är, om jag ska vara ärlig, inte direkt jättepeppad för själva mötet. Men stickningen! Stickningen har jag planerat för hela veckan nu, för att ha olika grejer med mycket slätstickning, lite mönsterläsning, lagom mycket variation och helst från garn jag har hemma.

Det ska bli ett par sockor från boken Varmt och Stickat av Eva Trotzig och Erika Åberg. Sockorna finns tyvärr inte ute på Ravelry, men de är ganska vanliga men har en lite roligare slingrande resår. Jag ska sticka dem i ett sockgarn som jag trots allt köpte nytt, eftersom jag var så sugen på pastellsockor att jag inte kunde hejda mig. Det är Lang Jawoll Superwash i en gul som i verkligheten är lite ljusare än på bilden:

Det andra projektet blir ett par vantar i resterna av Lett-Lopi från min Kross-tröja. Jag ska göra dem med inspiration från ett enkelt tvåfärgsmönster som inte gick att få tag på på internet utan att köpa hela boken, Lopi Mittens av Marcia Lewandowski:

(Foto: spinbikerun)

Själva vantmönstret tar jag från Oma Leni's Mittens av Gralina Frie, ett basic mönster med tumkil för den garntjockleken.

Som ett lite svårare projekt har jag packat med garn till en sjal också, 100 Diamonds av Sachiko Uemura. Den verkar vara lättstickad och lite annorlunda och blir nog perfekt för min härva Svarta Fårets Entrådigt Ullgarn i grått:

(Foto: Amirisu)

Jag har börjat sticka på en kofta också, Marion av Andi Satterlund i det fantastiskt ärtgröna Onion Organic Cotton+Merino Wool, men där är jag snart färdig med bakstycket och har framstyckena med flätor och klurigheter kvar, så den låter jag stanna hemma under mötet:

(Foto: Andi Satterlund)

En liten plättmössa

Förra året stickade jag ett par strumpor till min mamma i ett fint sockgarn med en del silke, Regia Silk 6 ply.
Resterna av garnet blev precis lagom för en liten babyhätta, och garnet är så silkesmjukt och lent och svalt att det passar alldeles perfekt på ett litet barnhuvud. Det visar upp spets bra också, så ett spetsmönster som Lilacs for Lila av KnittedblissJC blev perfekt.

Mönstret var jättebra, enkelt att föstå, snabbstickat och lättare än det ser ut. Kanten är en vikkant som ger lite stadga och där man kan fästa ett sidenband.

Just nu blir allt jag stickar lite för stort, och så också den här. Den passar nästan på min tvåårige palt, så jag är rädd att den inte fungerar på en nyföding. Men det bästa med att sticka till barn är ju att de växer, så efter några månader ska nog mössan bli alldeles lagom.

Att jag gjort så mycket bebiskläder på sistone beror inte bara på att det är roligt och snabbt, utan också på att jag råkar ha en ny liten plätt på gång. I oktober hoppas jag bli tvåbarnsmor, så till dess njuter jag av ministickningar i mjuka garner och tänker på det lilla fjunhuvudet de ska få sitta på.

Det här blir mitt bidrag till veckans symöte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att få se vad de andra gjort i veckan!

Parklek och morfarsmys

Det här har varit en sådan där helg som är alldeles fantastisk. Min norrbottniske pappa har varit i stan och hälsat på, och ett besök av morfar på en långhelg blir den spark i baken som behövs för att hitta på en massa roliga grejer med palten som vi inte kommer oss iväg på i vanliga fall.

Förutom en regnig nationaldag på Naturhistoriska då den djurälskande palten stolt fick visa morfar alla djur han kunde, och hans första badhusbesök på Åbybadet (som inte alls var så bra som äventyrsbaden i Piteå och Boden, men roligt nog för en vattenrädd tvååring) så har vi hängt på stan, ätit konstiga glassar (Hawaiianska glassdumplings. Rekommenderas inte) och lekt i Trädgårdsförningens nya lekpark, som var rolig för både barn och vuxna. Nästan mest för vuxna kanske:

Jag har stupat i säng varje kväll och inte orkat handarbeta det minsta förrän igårkväll, när jag i alla fall fick lite spunnet på min fantastiska spinnrock. Nu när jag skriver inser jag att jag ju inte berättat om den för er, men det får bli i ett senare inlägg när jag har kort på den.

Bästa barnboken

Dagens boktips är "Fyra hönor och en tupp" av Lena och Olof Landström. Tuppen tar över så det blir orättvist på hönsgården, och han bara ryter när hönorna försöker protestera. Då åker de på kurs och får göra röstövningar, prata i smågrupper och andas med magen, och sedan kommer de hem och säger ifrån.
En helt fantastisk bok, som dessutom är lagom lång, skön att läsa högt och trevligt ritad. 

Grundligt testade projekt

Min Bakau-sjal är fortfarande inte blockad. Den är för stor för att rymmas på en handduk och dra in bakom en fåtölj som jag brukar, så jag kommer behöva spänna ut den över halva vardagsrumsmattan. Och att spänna ut något över halva vardagsrummet med en massa nålar i minst ett halvt dygn, det går bara inte med en två och ett halvtåring i lägenheten.
Planen nu är att prata med min syster om ifall jag kan blocka den hemma hos henne någon gång när hennes hund inte är där, men det känns som ett mycket större oh krångligare projekt än det hade behövt vara.

Till dess att den blockats kan man i alla fall ha den som prinsessklänning:

Och springa runt, runt, runt med den:

Alla mina stickningar får vänja sig vid att bli provade och lekta med innan de är klara. Här är det en tå-upp-strumpa med (eller än så länge utan) instickshäl som blir testad:

Sockorna är stickade i Regia Tweed-garnet som jag köpte i Tyskland. Det hade ganska fula noppror, i klara färger, men jag har försökt peta bort de illgrönaste och nu känner jag mig helt okej nöjd med de som är kvar:

Resåren gjorde jag med varannan rad räta maskor och varannan falska flätor:

Det här blir mitt inlägg i veckans möte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att se vad de andra gjort!