Stickfasthet och sticklöshet

Jag skrev tidigare om hur jag ville sticka koftan Lobelia i det vackra blå spetsgarnet från Ullcentrum som jag köpte i Luleå. Lobelia är jättevacker, jag köpte mönstret och började sticka provlappar.
Eftersom jag vet att jag stickar löst så gick jag ner i stickstorlek direkt, från 3,75 till 3. Det hjälpte inte det minsta utan jag fick en stickfasthet på 18 m/10 cm, istället för 24 m/10 cm som det skulle vara. Inte förrän jag gick ner till storlek 2,5 på metallstickor så fick jag en okej stickfasthet, 23 m/10 cm. Men då kändes det så pyttigt och jag fick anstränga mig så för att sticka hårt att jag skrotade projektet.

Samtidigt läste jag en bok om stickningens historia, och om den undertröja Charles I av England hade på sg då han halshöggs på 1500-talet. Den hade en stickfasthet på runt 88 m/10 cm, och ett avancerat brokadmönster:

Då kan man faktiskt känna sig lite lat.

En snabb hattbild

Min lillasyster hade lagt upp en till bild på palten med rävhatten, och jag känner att jag verkligen måste se till att fotografera den ordentligt, så jag kan blogga om den någon gång.

Jag har bestämt mig för att inte markera något projekt som färdigt på Ravelry förrän jag har fotograferat det med kamera och lagt upp det på bloggen, men jag kommer mig inte alltid för att fotografera. Nu när kvällarna är så ljusa och min man har tagit över läggningarna av palten borde jag passa på, men det är så lätt att sjunka ner i soffan med en chipspåse istället. och det är ju i och för sig väldigt bra det med.

Hur man kan ha på sig Bakau, plus lite mera garn

Till den här veckans symöte med Husmorsskolans nya syförening hade jag tänkt visa min färdiga Bakau-sjal, men tyvärr har spårvagnarna varit så fulla att jag inte kunnat sitta ner och sticka så ofta som jag velat, så de sista varven rätstickning är fortfarande ostickade.

Ni kan få en smygtitt på sjalen i alla fall, som det såg ut när jag just börjat på spetsen:

Och så kan jag dela med mig av en video jag hittat på Youtube, som inspirerade mig lite i hur jag kan flasha en stickad sjal lite mer än att bara ha den runt halsen:

Jag har förresten börjat på en mössa till palten i mitt första handspunna garn också. Jag utgår från mönstret Twelve Plus One, men är rädd att garnet inte kommer räcka till några öronlappar. Jag stickade färdigt den häromkvällen men då blev den alldeles för bred och kort, så nu har jag fått repa tillbaka till början och hoppas kunna göra den mera lagom på andra försöket.
Jag börjar uppifrån för att enkelt kunna avsluta med en vit icord-kant, och tänker sätta dit en vit pompom på toppen också så den lilla "spetsen" som bildas när man börjar uppifrån kommer inte att märkas:

Den sista lilla biten ull som jag spann blev mycket tunnare än resten, så den plyade jag ihop med sig självt och fick ett garn i fingering-tjocklek ungefär. Det blev mer lila och mindre turkost och väldigt mycket jämnare än det andra. Jag hoppas att det möjligen ska kunna räcka till en bebismössa framöver:

Sockor, halskrage och så en hel del ull.

Nu har jag haft en liten fotosession på balkongen. Tyvärr blev färgerna konstiga på flera bilder och de blev för suddiga för att användas, men några foton fungerar i alla fall:

Först kommer den första halskragen jag gjorde, helt i Debbie Bliss Baby Cashmerino och delvis efter mönstret Spring Neckwarmer av Justyna Lorkowska, men med mycket mindre nederdel:

Sedan är det mina flätsockar efter eget mönster, med gula tår och mudd. Mudden är i resår med 3 räta och 2 aviga. Efter mudden ökade jag med en maska mellan två av de aviga, så jag på ett ställe fick 3+3+3 maskor. De flätade jag ihop på ungefär vart fjärde varv, även om det blev fel ibland som ni ser på den här bilden:

Jag gjorde supersmå hälar och smal fot för att få lite tightare passform, och plockade bara upp 7 stygn för hälkilen.
Både det gula och det grå garnet är Svarta Kattens Raggsocksgarn, och det var ulligt och härligt att jobba med och ha på sig.

Ett annat par sockor var svårare att fotografera. Den röda färgen är fantastiskt vacker i verkligheten, men helt omöjlig att fånga på bild.

De är gjorda efter mönstret House Targaryen Socks från Avalanche Designs (Game of Thrones-sockor, alltså!). Mönstret innehöll egentligen bara instruktioner för "drakfjälls-resåren". Tå och häl fick man göra själv som man brukade. Det tillfället utnyttjade jag till att testa förstärkta tår och hälar i Eye of Partridge-stygn, med lyfta maskor för att få en tjockare struktur som håller lite bättre.

De är stickade i Järbo Mellanraggi, som också är ett trevligt garn som jag gillar även om det inte är lika ulligt och härligt som Svarta Kattens raggsocksgarn.

Och sist men absolut inte minst kommer en bild på min nya besatthet: Ull! Jag har ju köpt enormt mycket garn så det försöker jag låta bli nu, men då köper jag ull att spinna med istället.

Den vita ullen tänker jag spinna en tråd av att tvinna ihop (finns det något svenskt ord för att plya?) med den gråblå ullen jag skrev om förut. Nu spinner jag den gråblå ullen väldigt tunt, tillsammans kommer det nog bli typ fingering-vikt på garnet och jag hade inte räknat med hur fruktansvärt lång tid det tar att spinna så tunt, så det känns som ett evighetsprojekt.
Både den och den gröna ullen längst fram kommer från Cool Wool. Den gröna ullen är en vackert färgad blandning av merino och silke, som jag ser hemskt mycket fram emot att börja spinna.

De olika rödaktiga ulltussarna kommer från Deisy Design på Avenyn. De reade ut dem för 25 kr/50 g och visste inte alls vilket slags får de kommer ifrån eller så, men det ser ut som om de kan bli ett jättefint gradierat garn i alla fall.

Det här blir mitt inlägg till veckans möte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta gärna in där för att se vad andra gjort i veckan!

Regntugnt garn

Min senaste ull har jag beställt från West Mountain Yarns på Etsy, och den är vackert himmelsblå och regngrå. På bilden ser den mycket mer lila ut än i verkligheten.

Planen är att "plaja" den ihop med 100 g vit ull så jag får 200 g ljust blågrå melerad ull.

Varför växer mina sockor?

Varför växer mina stickade sockor alltid så mycket? Resåren töjer sig enormt och de blir bara stora mjuka garnsjok på fötterna. Det är ju mysigt det också, men inte särskilt snyggt. Det här gäller visserligen mest när jag stickar med raggsocksgarn, så att gå ner i garntjocklek är väl ett första steg för att göra något åt det.

Här är ett par gröna sockor som blev klara i vintras, i Järbo Raggi efter mitt vanliga raggsocksmönster från Järbo. Som ni ser är de redan enorma.

Tyska ränder

Ett av de tyska garnerna jag skrev om i förrgår har redan börjat bli någonting. Det är Lang Mille Colori Baby, som fått sällskap av ett nystan Drops Baby Merino i grått och nu ska bli en liten och supermjuk babykofta i enkel raglanmodell, efter mönstret Bluebell Cardigan av Schneckenstrick.

Garn, garn garn. Och en stor staty av Marx.

Det blir mycket garn idag, och massor av foton.

Till att börja med har jag varit i Tyskland och shoppat loss. Jag hade tänkt köpa något roligt babygarn och garn till en tröja, men i de garnbutiker jag spanade hade de enormt mycket sockgarn och ganska mycket akryl, men inte så mycket rent ullgarn som funkar till tröjor. Garnaffären jag hamnade i hade inte så många olika märken utan främst Lang, Regia och Schachenmayr Nomotta.

Jag köpte ett sockgarn i tweed, Regia Trend & Classic Tweed:

Ett till sockgarn, som innehöll små nystan av förstärkningsgarn i matchande färg, Lang Jawoll Superwash:

Ett regnbågsfärgat babygarn i 100% merino, Lang Mille Colori Baby:

Och mest spännande av allt: Ett jak-garn! Lang Yarns Yak:

Vi var inte i Tyskland bara för att köpa garn, utan blev bjudna till Moseldalen för att det var min svärmors sextioårsdag. Vi vandrade i berg, cyklade, tittade på borgar och åt mycket potatis.
Moseldalen har nog det vackraste landskap jag någonsin sett, vädret var perfekt och trots att vi var många och ville göra väldigt olika saker så hade vi väldigt trevligt ihop.

Här kommer en snabb bild på den fina utsikten och de tusentals vingårdarna bakom min son, som har på sig en rävmössa jag hann sticka klart precis innan resan. Den ska jag skriva mer om snart.

Här är jag själv också, bredvid Karl Marx i hans födelsehus som blivit ett ganska tråkigt museum:

När jag kom hem hade spårvagnarna börjat ta en annan väg, på grund av ombyggnationer. Den nya vägen tar lite längre tid, men det kompenseras en smula av att den går via Redbergsplatsen och Olskrokstorget. Då fick jag äntligen en anledning att ta mig till Tummelisa, Göteborgs äldsta garnbutik som fyller 75 år i år.

Tummelisa var lika fantastiskt som jag fått höra. Där finns massor av garn, från många olika märken. Hon som har butiken var trevlig, och berättade att hon slutat gå på rekommendationer och nu bara köper det hon själv gillar, och det gjorde affären fantastiskt spännande att gå runt och botanisera i.
Där blev det några inköp till alltså:

Två nystan Drops Delight till min filt, som jag virkar några rutor på då och då:

Och så fem nystan av Onion Organic Cotton+Merino, en blandning av bomull och merinoull i en fantastisk ärtgrön färg:

Oniongarnet har jag tänkt ska bli en kofta som heter Marion, av den legendariska Andi Satterlund:

(Foto: Andi Satterlund)

Man skulle kunna tro att det skulle räcka med garninköp nu, men det gjorde det inte. Vid vår mataffär fanns en dag en instickad cykel som gjorde reklam för en ny garnbutik i Kortedala, Lilla Garnet.

Jag promenerade dit med palten en dag efter dagis, och det var en mysig liten butik. De hade inte riktigt den sorts garner jag tycker bäst om, utan det var väldigt mycket Drops och Järbo och en del mångfärgade garner. Hon som hade butiken var jättetrevlig och det är ju dessutom fantastiskt roligt med en liten garnaffär i mitt eget område, så jag hittade förstås en hel del som jag tyckte om ändå.

I ett hörn hade hon gamla garner från 80- och 90-talet, som hennes syster haft liggande i sin stash men aldrig använt och som hon därför nu kunde sälja billigt. Där hittade jag flera nystan av ett mohair/alpacka/nylon-garn som jag tidigare köpt två nystan av på Myrorna. De kunde jag förstås inte låta bli att lägga vantarna på för en tjuga styck, särskilt inte när jag var säker på att det var samma nyans som det garn jag redan hade. Tyvärr var det inte riktigt, riktigt samma nyans. Det är väldigt nära, men så långt ifrån att det helt klart märks:

Jag ska väl kunna göra något av garnet i alla fall, men jag har faktiskt ingen aning om vad. Det andra garnet hade jag tänkt göra ett fluffigt spetsok av till en tröja som i övrigt är stickad i något enkelt svart garn, ungefär som den här:

(Det här är Enchanting in Black and White, av Susan Crawford. Fotot är hennes också)

Nåjo, jag köpte ett par nystan Marks& Kattens Eco Bommull också, i en kornblå nyans som jag är lite kär i just nu. De ska nog bli något babyplagg de också:

Jag köpte ett nystan Ullcentrums tvåtrådiga ullgarn också. Det vet jag inte alls vad det ska bli, men färgerna är fina:

Jag hoppas att det blir ännu mer garn framöver, för nu har jag köpt en spinnrock! En Louet S10, begagnad i fint skick. Den är superdyr, men inte lika superdyr som den skulle ha varit om den var ny. Jag ska inte hämta den förrän i sommar, men jag är förstås superexalterad redan nu.  Att spinna på slända är ju roligt, men det verkar som om det går mycket snabbare och blir jämnare med en spinnrock.

Det här blir mitt inlägg i veckans möte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att se vad de andra hittat på!