Gula barn är glada barn

Jag har skrivit tidigare om min fina vän som var gravid, som jag sydde ett litet monster till. Nu har barnet kommit och jag har skickat iväg både monstret och en tröja.
Tröjan är i resår och därför ser den lite konstig ut här på bilden, men när den sitter på ett barn så är den bättre.

Mönstret är Little Lumberjack Sweater av Mary Kate Long. Det var riktigt, riktigt bra! Sättet som kragen är gjord på var smart och tydligt beskrivet, och tröjan var riktigt rolig att sticka. Ännu roligare blev det av att jag gjorde den i Debbie Bliss Baby Cashmerino, det mjukaste garnet som finns.

När jag sent på kvällen la upp en bild av palten som provade tröjan (och vägrade ta av sig den), och inte var så tydlig som jag borde ha varit om att den inte var till honom utan till ett mycket mindre barn, så var designern dessutom jättesnabb med att maila mig och försöka hjälpa mig med tips på hur man kunde fixa det:

Jag gjorde tröjan i ettåringsstorlek, för åtminstone för oss så fick vi mycket mer användning för varma tröjor den andra vintern än den första. Den är så stretchig att den nog kan passa barnet när hen är två också.

I samma garn men till ett annat barn gjorde jag en Aviatrix-mössa. Mönstret Aviatrix av Justine Turner har ju blivit känt och nästan klassiskt i stickvärlden, och mössan var precis så rolig och smart att sticka som jag hört att den skulle vara.

Här ser man också hur annorlunda garnet ser ut i ett annat ljus. Egentligen stämmer nog tröjbilderna bättre in på hur färgen är i verkligheten.

Jag satte dit en liten äppelknapp som stängning.

Jag lärde mig german short rows och gjorde sådana är det skulle vara kortvarv, och de funkade fint. Det är inte alldeles osynligt, men det är helt  okej.

Bebisens föräldrar hörde av sig när paketet kommit fram och berättade att han såg ut som en riddare. Och det låter ju bra.

Det här blir mitt inlägg till veckans möte med Husmorsskolans Nya Syförening. Titta in där för att se vad de andra gjort!