torsdag 2 maj 2013

Den vackraste dagen i maj

Mina ben är fortfarande på väg att sprängas och min hals att implodera, men igår var ett väldigt fint första maj.

Inte bara solen eller att vi var dubbelt så många som för två år sedan eller att allt flöt på helt utan problem, utan också att min familj var med och att palten nu direkt lyfter näven när man sjunger Internationalen.

När vi är så många, så starka och så arga så känner jag att jag verkligen tror att vi kommer kunna förändra samhället på allvar (en del andra dagar kämpar jag nog mer för att det är bättre att fortsätta försöka än att bara ge upp).


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar