Nu är det november

Under slutet av graviditeten orkade jag inte lyfta vattenkannan, och de första två månaderna med palten hade jag varken tid eller ork för vattning. Mina krukväxter har alltså haft en mardrömsvinter, och många av mina favoriter har dött.

Den enda ljuspunkten på fönsterbrädan är novemberkaktusen, som tolkade vanvården som att det var november igen, och alltså dags att blomma.

iPhone-väska med känguruhare

Jag lyssnar på ljudböcker nästan hela dagarna. Jag väljer det jag inte tycker är bra nog att ha i bokhyllan, oftast fantasy och deckare men just nu lyssnar jag på Hunger Games.

Jag har saknat något att bära min iPhone i när jag går runt hemma och inte har några fickor, så därför virkade jag ihop en liten väska till den.
Eftersom jag bara skulle ha väskan hemma valde jag det fulaste garnet jag hade tillräckligt mycket av, ett ljusgult bomullsgarn, och gjorde väskan väldigt enkel.
Jag började med att göra 30 luftmaskor, fäste ihop till en ring och gjorde sedan fasta maskor runt runt i en enda lång spiral (som när man gör amigurumi). Jag lämnade en extra lång trådända i början, som jag sedan använde till att tråckla ihop väskan i botten.
När jag virkat väskan nog lång för att passa telefonen virkade jag varvet ut (alltså ungefär ovanför trådänden som stack ut längst ner) och vände, så började jag med axelbandet. Om jag haft mer garn hade jag gjort det bredare, men nu fick jag göra det bara två stolpar brett (alltså 'tre luftmaskor, en stolpe, vänd och upprepa från ')

När väskan var klar tyckte jag trots allt att den blev lite för trist, så jag broderade en hare i korsstygn på den med en liten snutt rosa ullgarn. Att brodera på virkat var mycket svårare än jag trott, eftersom maskorna inte låg rakt ovanför varandra utan på diagonalen. Det, plus allmän slarvighet, gjorde att haren ser mer ut som någon sorts känguru. Jag får försöka minnas att väskan i alla fall är praktisk. Och haren är kanske... öh, charmig? Eller åtminstone intressant?

Vårens första sådd

Att så lite krassefrö på ett tunt lager jord tog bara ett par minuter, det svåra är att hålla det fuktigt hela tiden.

Väldigt sött, men idiotiskt

När jag virkade den röda koftan gjorde jag ett par matchande små skor, efter ett mönster från Ravelry.

De gick snabbt att göra och var väldigt söta, men när palten kommit insåg jag att de var alldeles oanvändbara. De är för små för att värma fötterna, och blir avsparkade direkt. Dessutom var de för små redan från början för min långa bebis ännu längre fötter.

På Spåret

Att åka tåg i 20 timmar med en tremånaders bebis gick faktiskt hur bra som helst. Det enda problemet var att han inte var så duktig när vi lekte På Spåret, trots att han fick extra lätta ledtrådar.
Så här såg han ut vid åtta poäng; " Staden vi åker till börjar på G och slutar på Borg":

Vår i balkonglådan

Samtidigt som oss kom våren till Göteborg, med värme, sol och blommor. Jag fixade i ordning en balkonglåda med påskliljor och en liten hyacintliknande lök som hette Puschkinia, som jag inte sett förut.
Jag försökte göra det med palten i bärsjalen, men fick ge upp och lägga honom i hans "babygym" istället. Att hantera en 18-liters jordsäck med en ovillig bebis på magen är inte särskilt kul alls.

Vi åker uppåt på kartan!

Nu kommer jag nog inte skriva något på en vecka, för vi ska åka till Norrbotten och visa upp palten för släkt och vänner. Han är redan rejält hajpad, en kompis har skrivit att "Bebisen kan göra volter, berätta roliga historier och spå i händer. Den som missar detta är sannerligen en idiot!"

Konvergerande nördcirklar

På Sjalbarn.se samlas de som nördat ner sig på bärsjalar och ergonomiska bärselar. Det är som de alternativas Familjeliv.nu. De som skriver där ordnar ibland föräldraträffar där man kan ses och umgås, och jag har varit på ett par stycken sådana.
Träffarna var bra, det var skönt att komma ut och träffa andra med barn och en extra bonus att de flesta av dem var trevliga också.

Det första jag sade när min man efter min första sjalbarnsträff frågade hur "de där hippiesarna" såg ut, var att de mer såg ut som nördar, att de faktiskt såg ut precis som science fiction-fans.
Idag bevisades det att jag hade rätt, när en anställd på Sf-bokhandeln efter att ha frågat hur gammal palten (som satt på min mage i Becon) var, lade till "...och har du hört talas om en sida som heter Sjalbarn?".

(Och jag drabbades av plötslig social blackout och kom bara på att svara "Jo... Jo.")

Success!

Jag har just upptäckt hur man gör för att kunna spela datorspel trots en bebis som inte vill vara ensam: Bärsjal!
Man bär runt runt runt i lägenheten 15-30 minuter, tills barnet somnat. Under tiden kan man göra något vettigt (städa lite eller baka en kaka) eller något annat (spela mobilspel). Så fort barnet somnar sätter man sig vid datorn, och har 30-60 minuters spelande att se fram emot innan man måste gå upp och vyssja lite igen. 

Eller, för att uttrycka det som ett meme:

 

Universums bästa odlingslott

Tillsammans med en kompis har jag hyrt en odlingslott på Hisingen. Det är en enkel lott på 25 m2 utan något hus, och den var helt tom och pedantiskt rensad när vi fick ta över den.
Än så länge har det ju varit vinter så vi har inte kunnat göra så mycket, men i november satte vi i alla fall några tulpanlökar och snödroppar, för att ha något som blommar alldeles från början.

Igår var vi på lotten igen, och snödropparna hade kommit upp! Det känns fantastiskt fint att ha lyckats med det allra första vi gjorde, då kommer nog resten också fungera bra.

Igår köpte vi olika verktyg, och en låda att ha verktygen i som vi samtidigt kunde använda som bänk. Vi lade dessutom ut skifferplattor som vi köpt till en gång. Det skulle ha blivit ett "golv" under lådan, men vi måste ha gjort en grav felberäkning när vi köpte dem för de räckte inte på långa vägar så långt.

När våren kommer på riktigt och vi börjar så på lotten planerar jag att åka dit med palten en gång i veckan, och hoppas att han får ordentligt gröna fingrar och att hans första ord blir palsternacka.

Det där med sömnen

Sömnen har inte varit helt lätt sedan palten kom. Vi har ändå inte haft det jättesvårt, som några bekanta vars dotter bara sov i famnen och vaknade var fyrtionde minut, eller Familjen Toad som fick sova de första månaderna i soffan.

Palten har en väldigt vacker vagga som hans farfars bror gjorde när hans faster föddes och som alla barn i familjen sovit i. Vi bestämde att han skulle sova i den, dels för att många runtomkring oss sade att det gav bäst sömn för alla inblandade och dels för att min man har en tendens att rulla över mig i sömnen och kände sig rädd för hur det skulle gå med ett spädbarn i sängen.

Så gjorde vi också, även om det tog en halvtimme till en timmes vaggande i famnen att söva palten så djupt att han inte vaknade så fort han nuddade madrassen. Mina nätter bestod av två-tre timmars sömn, en halvtimme till en timme amning och en halvtimme till en timme stillasittande i soffan innan palten somnat och jag fick sova ett par timmar igen. Jag hann läsa enormt mycket, som mest läste jag en bok varje natt, men trots det klarade jag till slut inte av att sammanlagt sova vara tre-fyra timmar många nätter. När jag så fick feber så orkade jag inte längre, utan lät palten ligga bredvid mig i sängen av ren utmattning. Den natten sov jag elva timmar i sträck, och sedan mådde jag hur bra som helst (ja, att jag börjat äta penicillin samma dag kan ju ha bidragit också). Sedan dess, ett par veckor nu, har palten sovit i vår säng och jag har blivit en helhjärtad anhängare av samsovningens evangelium.

Nu sover vi hur gott som helst hela nätterna (åtminstone jag, det kan ju hända att palten kliver upp och har disco efter att jag somnat, men det märker jag i så fall inte). Jag ammar då och då under natten, men i stort sett i sömnen. Jag väcks vid 5-tiden av att han vaknar till och blir orolig. Ibland går det att amma honom till sömns, ibland bajsar han och jag får byta blöja innan vi kan lägga oss igen, och ibland är han pigg och glad och vill sitta uppe och leka en halvtimme innan han kan tänka sig att somna om. Vid 8-9 ungefär vaknar vi på riktigt, ofta ligger palten då och skrattar och man kan gosa med honom i sängen en stund innan vi stiger upp.

Jag har byggt ett babygym

Babygym är svindyra. Imorse kom jag på att man istället kan göra så här:

Ett underbarn!

Palten håller i en leksak, och leker med den för första gången! Finns det inte något Nobelpris för det?

 

SAAB-filten

När nyheterna om SAABs fall var som tätast i vintras lånade jag boken Väldigt Virkat av Erica Laurell från biblioteket. Där fanns ett mönster till en enkel filt med SAAB-mönster (eller ja, bilmönster i alla fall), som passade perfekt till ett tjockt ullgarn som jag hittat på Lidl.

Garnet var egentligen till för att filtas, och jag blev jätteentusiastisk över filtning och tänkte att det skulle bli extra varmt och mysigt. Som tur är gjorde jag ett par provlappar som jag filtade innan jag körde in hela alltet i tvättmaskinen, för jag blev inte alls nöjd. Jag tyckte bara att det såg smutsigt och sjaskigt ut, och slängde provlapparna istället för att använda dem som grytlappar som jag tänkt.

Ofiltad blev filten ändå väldigt bra. Den är lite mindre än de flesta filtar, och gick supersnabbt att göra eftersom garnet var väldigt tjockt.

En ny karriär som imitatör

En av paltens största talanger är att imitera kejsare Palpatine.

Jag hjärta filetvirkning

Någon gång innan jul hintade jag om att jag provat på filetvirkning/gallervirkning. Här ser ni vad det blev:

Jag gjorde en kofta utifrån samma mönster som den gulröda solkoftan, men där det i mönstret står att man kan byta färg gjorde jag en bård av hjärtan i filetvirkning.
Filetvirkning går ut på att man gör ett rutnätsgaller av stolpar, där några rutor är fyllda (av stolpar) och andra är tomma ( bara luftmaskor). Grunden är stolpe, *3 luftmaskor, stolpe*. Upprepa det som står mellan stjärnorna. På det sättet får man tomma rutor. En fylld ruta gör man genom att göra 3 stolpar istället för luftmaskorna.
Det är inte svårare än så, och mönstren kan man sitta och klura ut själv med ett rutat papper, eller använda enkla korsstygnsmönster.
Hjärtat jag gjorde ser ut så här (x =tom ruta, o= fylld ruta):

xxxxxxx
xooxoox
xooooox
xxoooxx
xxxoxxx
xxxxxxx

 Efter att palten kom såg jag att halsringningen blivit alldeles för stor och ärmarna lite för korta, så jag lade till en rad av tomma rutor längs kanterna, och avslutade med fastmaskor längst ut.

Det är bra där jag bor

Det känns fint när jag går igenom den här på väg till affären:

Solvarm kofta version 2.0

Jag har äntligen kommit igång med virkningen igen efter att palten kommit. Det går långsammare att virka med en bebis på ena armen, men det går faktiskt ändå.
Efter att ha gjort färdigt några julklappsgrytlappar som inte hanns med innan förlossningen har jag börjat ändra om i kläderna jag gjorde till palten. Eftersom jag inte hade någon aning om hur stort ett riktigt barn brukar vara utan använde en docka som modell, är ganska mycket ganska fel.

Den gulröda koftan som jag virkade förut visade sig ha alldeles för korta ärmar, så jag fick ta bort volangerna och virka på en ny rand av varje färg, och en ny volang.

Trots att han är väldigt lång och smal så ville inte palten vara fotomodell för mig idag: