onsdag 28 september 2011

Att uppfostra barn att dölja sitt kön

Det debatteras i blogg-, twitter- och den allmänna medievärlden om genuspedagogik och barnuppfostran. Amanda Schulman  hade hört talas om ett genusdagis och blev rädd för människor som inte poängterade sina barns kön. Många reagerade, och bland annat gjorde Cissi Wallin på Radio Ett ett väldigt bra radioprogram om det (det bästa jag hört på Radio Ett, kanalen som oftast är ett evighetslångt Ring P1).

Schulman skriver på sin blogg idag:
"Jag älskar min kvinnlighet och är stolt över mitt kön. Jag tycker att det är förminskande mot tjejer om vi ska uppfostra dem med att dölja sitt kön. Som om det vore något fult."
Schulman tycker alltså att det är viktigt att alla vet om hur hennes barns könsorgan ser ut. Att det är en snippa och inte en snopp. Hon blir också upprörd över föräldrar som gör annorlunda och tycker att det är fruktansvärt att Underbaraclara väntade några veckor efter att hennes Bertil var född med att skriva ut på sin blogg hur hans könsorgan ser ut.

Vore det inte mycket enklare för de här föräldrarna som så hemskt gärna vill att omvärlden ska få veta vad deras barn har mellan benen om barnen hade en liten lucka i byxorna, så alla som var nyfikna kunde öppna den och kolla? Eller de kanske skulle gå runt helt byxlösa, så fanns det ingen risk att någon skulle kunna "dölja sitt kön"?
Att skippa byxorna måste väl vara lättare än att känna sig tvingad att bara köpa kläder i rosa eller blått till barnet så ingen ska råka missta sig på könsorganet, eller att begränsa barnets lekmöjligheter eller sätt att vara för att ingen ska råka ta fel på vad barnet har mellan benen?

När vårt barn kommer ska det få gå naket om det vill och där det passar, men vi kommer inte anstränga oss för att trycka upp barnets könsorgan i ansiktet på folk. Det finns andra saker som är viktigare. Om barnet tycker bäst om Star Trek eller Star Wars till exempel.

Fotot kommer från Smithsonian - When Did Girls Start Wearing Pink?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar